Fotoblixtar och ljussättning

Blixtar har använts under väldigt lång tid

De första blixtarna, avsedda för studiobruk, bestod av en glasbur, där en blandning av svavel och salpeter antändes och gav en ljusflamma. Glasburen var ansluten till husets skorsten via ett plåtrör, eftersom ljusflamman åtföljdes av ett rökmoln.

De första magnesiumbrännarna kom på 1860-talet, och upptäcktes av fotografen W. Vit. Den bestod av ett magnesiumband som matades fram av ett par valsar som drevs av en urverksmotor. Banden brann långsamt med ett starkt vitt ljus.

Under 1890-talet började magnesiumpulverbrännare att tillverkas. Adolf Miethe och Johannes Gaedicke anses som uppfinnare år 1887. Man experimenterade med olika metoder för att antända magnesiumpulver. De tidigaste modellerna bestod av en tratt där magnesiumpulvret placerades. En spritindränkt bomullstuss lades i den runda skål som omgav tratten. 

Bomullen antändes och en gummisäck pumpades upp med en gummiboll. När luften släpptes ut genom en slang blåstes magnesiumpulvret över lågan.

Senare modeller under 1890-talet bestod av ett handtag försedd med en ränna eller bricka som hölls högt bredvid kameran. Rännan laddades med ett magnesiumhaltigt pulver, eventuellt blandat med kaliumklorat eller annan syregivande förening. När pulvret antändes uppstod ett blixtliknande ljussken som lyste upp motivet. Pulvret kunde antändas med stubin, ljus, tändsticka, glödtråd eller en elektrisk anordning, men metoden var riskfylld med tanke på brandrisken och ångorna. När magnesiumblixten brann stod kamerans slutare öppen och när blixten slocknat var det bara att sätta på objektivlocket.

Efter en lång rad av misslyckade försök att skapa en lampa för ett ljus som fungerade för fotografering. Första verkliga försöken innebar att bränna magnesiumtråd inuti en glasglob fylld med syrgas.

1925 fick österrikaren Paul Vierkotter patent på en blixtlampa som bestod av lufttom glaskolv innehållande magnesiumtråd. Vierkotter experimenterade även med aluminiumfolie.

1930 fick den tyske vetenskapsmannen Johannes B. Ostermeier, patent på en blixtlampa, Vacublitzlampan, den första kommersiella blixtlampan.Blixtlampan bestod av en tråd eller folie av magnesium eller aluminium, innesluten i en glaskolv, med en tändanordning av tråd eller elektroder, som lacerades i en speciell blixthållare med reflektor och anslöts med en kabel till kamerans slutare. Lamporna brändes sönder och måste bytas efter varje bild.

Blixtlampan var en revolution när den ersatte den betydligt eldfarligare pulverblixten.

Under 1960-talet kom blixtkuben. Det var en kubformad anordning med fyra sådana blixtlampor samt reflektorer inbyggda. Den monterades i ett fäste på kameran och den av blixtarna som var vänd framåt aktiverades när bilden togs. När en bild hade tagits vändes kuben så att en oanvänd blixtlampa kom framåt. När blixtkubens fyra blixtar var förbrukade kastades den. Blixtkuben användes bl.a på Kodaks Instamatic-modeller. Två typer fanns. FlashCube krävde ett batteri i kameran men MagiCube (X-kuben) utlöstes genom ett mekaniskt system, s.k piezoelektrisk tändning.

Elektronblixten. Elektronblixten uppfanns 1935 av M. Laporte, även om många uppgifter påstår, att Harold Edgerton, Usa (1903-1990), är pappa till elektronblixten.

Elektronblixten är tillverkad av kvartsglas eller pyrex och fylld med en ädelgas (neon, krypton eller xenon) En kondensor laddas med relativt hög spänning som ger en kort och intensiv blixt. Elektronblixten kan användas så länge batterierna räcker och konkurrerade snabbt ut blixtlamporna.

Värdens första kamera med inbyggd elektronblixt var Voigtländer Vitrona som lanserades 1964/65. Batterier för blixten är inrymd i ett speciellt handtag som passar på undersidan av kameran.

Många systemkameror har en inbyggd elektronblixt och de flesta har även möjlighet, att ansluta en extern blixt. En normal elektronblixt ger en ljusimpuls under ca 1/10.000 – 1/100.000 sek.

Ett problem med inbyggd blixt är den låga intensiteten som ofta inte räcker för bra bilder över 3 meter.

Separata elektronblixtar som anslutes till kameran är oftast kraftigare och och kan riktas åt olika håll för indirekt och mjukare belysning.

Blixtsynkronisering

M-synkronisering för lampblixt,

                Lampblixten tar längre tid, att uppnå full ljusstyrka, lyser en tid och slocknar långsammare. Detta innebär, att kameran måste skicka tändpulsen en stund innan slutaren är öppen.

X-synkronisering för elektronblixt

                Elektronblixten svarar omedelbart då den får en strömpuls så därför måste tidpunkten sammanfalla med det fullständiga öppnandet av slutaren. Sensorn måste alltså vara helt öppen när blixten lyser annars blir delar av bilden utan ljus.

Att fotografera i mörker kan lösas på tre sätt

• Öka kamerans ISO-tal
• Använda en lampa
• Använda blixt

Argument för att inte använda blixt:

• Människor fotograferade med blixt blir ofta bleka i ansiktet
• Ofta får de också ögon röda som stoppljus
• Omgivning och bakgrund blir svarta
• Ofta får människor slagskugga om de står framför en vägg

Att fotografera med speedlite/spedlight-blixt är inte så enkelt som man skulle kunna tro!

Kamerans inbyggda blixt kan vara bra

• Inomhus när det är för mörkt för de kamerainställningar som du vill ha. Men det är sällsynt att kvalitén särskilt bra.
• Det kan till exempel vara när du fotograferar i mörker eller om du fotograferar i motljus och motivet ligger i skugga.

Kamerans inbyggda blixt

• Om du ställer in blixten så att den synkroniseras med den andra slutarridån fyras blixten av i slutet av exponeringstiden istället för i början.
• Det är bra om du vill fotografera action och visa rörelse, men samtidigt vill att huvudmotivet blir skarpt i slutet av rörelsen i stället för början.
• Det är bland annat en bra teknik i mörker när man vill att de förbikörande bilarna ska dra ljusstrecken åt rätt håll. Med den
  första slutarridån hamnar ränderna nämligen framför bilen snarare än bakom den.

• Med funktionen Slow Sync accepterar kameran att du använder längre slutartider än vad kameran annars skulle föreslå, t.ex. 1/25 sekund.
• Här exponerar kameran tillräckligt länge för att få in ljus även i bakgrunden om du t.ex. fotograferar ett porträtt i solnedgång eller en kväll i staden.
• Samtidigt ser blixten till att du får med detaljer i ansiktet och kläderna genom att lätta upp de tunga skuggorna.
• Slow Sync kan även användas till action. Då får du ett skarpt huvudmotiv och samtidigt oskarpa ljuseffekter i bakgrunden.

• Det finns många situationer där man vill lätta upp skuggor på huvudmotivet i starkt solsken, men en blixt kan inte fyras av vid slutartider som är kortare än vanligtvis 1/200 eller 1/250 sekund.
• Du kan blända ned till t.ex. F16, men då kan du inte längre åstadkomma en snyggt oskarp bakgrund till porträttet.
• Lösningen är High Speed Sync där blixten fyrar av en massa korta blixtglimtar i sekunden snarare än en kraftig.

• När du använder flera blixtar på en gång kan du belysa motiven från flera vinklar och därmed kontrollera skuggorna, vilket framför allt är en stor fördel vid porträtt.
• En blixt som kallas för master de övriga externa blixtarna som kallas för slavblixtar.
• Alla blixtarna kan ställas in till olika ljusstyrkor, så det är fritt fram att experimentera med belysningen. Det är bara blixtar av det dyrare slaget som kan användas som master, så du kan bara använda kamerans inbyggda blixt som slavblixt.
• Beroende på märke och modell styrs blixten av blixtglimtar infraröda signaler eller radiostyrning. Du kan även styra blixtarna med en extern fjärrutlösare, t.ex. Pocket Wizard

• Kraftigare ljusflöde
• Vinklingsbar åt olika håll
• Bättre spridning av ljus för t ex vidvinkelobjektiv
• Blixtljuset kommer längre ifrån objektivet
• Möjlighet att montera bouncer för ett mjukare ljus Bouncer för kamerablixt

Extern kamerablixt

Det finns många tredjepartsmärken och naturligtvis originalblixtar. Vad ska man titta efter när man köper en blixt? Naturligtvis beror det på vad man behöver men ett medvetet beslut om funktioner och saknade funktioner är viktigt!

• Blixten ska vara passad till mitt kameramärke!
• Om blixten inte är anpassad till det kameramärket du använder kan blixten skada kameran.

• Om du t ex har en Nikon ska blixten vara till en Nikon
• Ljusflödet
• Anges i ledtal
• Manuell inställning av ljusflödet
• TTL-automatik
• Hur kan blixten vinklas?
• Blixten ska minst kunna vinklas 180° bakåt och rakt uppåt.
• Blixten ska vara lätt att ställa in i önskat läge.
• Blixten ska kunna låsas fast i önskat läge.
• Möjlighet att ställa in stroboskopblixt
• Möjlighet att ställa in blixten på andra ridån

Vad är blixtens ledtal ?

Ledtalet är ett mått på blixten eller blixtens förmåga att leverera ljus och indikerar den maximala avståndet som blixten kan nå för att ge ett tillräckligt starkt.

Ju högre ledtal , desto större är blixten kapabel att lysa upp avståndet.

Vanligtvis anges ledtalet för en viss ISO inställning, vanligen ISO 100 och utlysningsvinkel, vanligen en vinkel som motsvarar ett 50 mm objektiv.

Ledtal = Bländartal x motivavstånd

Ett vanligt ledtal på en kraftig blixt är 58 vilket innebär att man kan fotografera ett motiv på ett avstånd av c:a 10 med bländare 5,6 och ISO 100.